Jay Smith ★
Hello!!! :D
Jag är lycklig idag :DHittills har det här varit en grym helg och det kommer den fortsätta att vara! :D
Idag åkte jag, Isa och Pegah till Gamla Stan för att fika och umgås som de gamla tiderna då vi gick i samma klass ❤
Vi gick först till sci-fi bokhandeln och vem ser jag då, Jay Smith från Idol!!!! Den absolut bästa blivande rockartisten ever!! Efter lite viskande i butiken så tog vi bilder med honom :D <333
Sen gick vi till Espresso House och fikade i 1,5 timme, det var asgott. Pegah vräkte i sig, jag mumlade att jag behövde kräkas och Isa suckade åt dessa två mongolider ♥
Sen drog vi till Buttericks och där såg vi Johan Palm, men ingen av oss var intresserade av att träffa honom så... :p
Påvägen dit stannade vi och kollade på en snowboard-show på sergel, det var awesome :)
Som sagt, awesome helg hittills, imorgon blir det först fota med Syltis på morgonen och sen träffa fler kompisar bl.a. en som jag inte träffat på månader! Ser fram emot det :)
//Happy Louise :D
Ett annat ord för... rädlsa?
Vi fick nästan kasta oss undan när det skrikande ljudet brummade förbi oss för att snart återvända runt kröken. När jag såg att de vände och de skrikande motorerna tystnade och sakta saktade ned så knöt det sig i magen. Jag fortsatte följa den solbruna gångvägen och hoppades den skulle hjälpa mig hem.
Vi befann oss under en bro likt ett jättevalv med skinande klargrönt gräs under. För att snart förvandlas till en plätt av chock och skräck.
Killarna steg av sina, nu tysta, motorer och som en flock lejon drogs de sakta i en oval mot oss. Tankarna i huvudet var ett enda kaos, som ett nätverk av trådar som flög runt i oförutsägabara banor.
En av dem pumpade av adrenalin och nästan studsade fram till min vän. Han var stor och nu brydde jag mig inte längre om flocken av lejon, allt jag såg var min vän och han som verkade få alla lejon att se så små ut.
Han stod otäckt nära och gav min vän hetsiga knuffar tills de tillslut befann sig på den klargröna gräsplätten. Han sa något oförståeligt och sen small det. Inom loppet av några sekunder så var dem borta...
Den solbruna gångvägen fick en mörkröd fläck, jag såg på honom, såg på hans händer som han tog bort från sitt ansikte, fyllda av rött, en sådan röd färg jag aldrig beskådat förut.
Chocken gjorde mig stum. Bara frågor kom ut ur min mun...
Men inga svar...
Vi befann oss under en bro likt ett jättevalv med skinande klargrönt gräs under. För att snart förvandlas till en plätt av chock och skräck.
Killarna steg av sina, nu tysta, motorer och som en flock lejon drogs de sakta i en oval mot oss. Tankarna i huvudet var ett enda kaos, som ett nätverk av trådar som flög runt i oförutsägabara banor.
En av dem pumpade av adrenalin och nästan studsade fram till min vän. Han var stor och nu brydde jag mig inte längre om flocken av lejon, allt jag såg var min vän och han som verkade få alla lejon att se så små ut.
Han stod otäckt nära och gav min vän hetsiga knuffar tills de tillslut befann sig på den klargröna gräsplätten. Han sa något oförståeligt och sen small det. Inom loppet av några sekunder så var dem borta...
Den solbruna gångvägen fick en mörkröd fläck, jag såg på honom, såg på hans händer som han tog bort från sitt ansikte, fyllda av rött, en sådan röd färg jag aldrig beskådat förut.
Chocken gjorde mig stum. Bara frågor kom ut ur min mun...
Men inga svar...
//Louise
