Ett annat ord för... rädlsa?

Vi fick nästan kasta oss undan när det skrikande ljudet brummade förbi oss för att snart återvända runt kröken. När jag såg att de vände och de skrikande motorerna tystnade och sakta saktade ned så knöt det sig i magen. Jag fortsatte följa den solbruna gångvägen och hoppades den skulle hjälpa mig hem.
Vi befann oss under en bro likt ett jättevalv med skinande klargrönt gräs under. För att snart förvandlas till en plätt av chock och skräck.
Killarna steg av sina, nu tysta, motorer och som en flock lejon drogs de sakta i en oval mot oss. Tankarna i huvudet var ett enda kaos, som ett nätverk av trådar som flög runt i oförutsägabara banor.
En av dem pumpade av adrenalin och nästan studsade fram till min vän. Han var stor och nu brydde jag mig inte längre om flocken av lejon, allt jag såg var min vän och han som verkade få alla lejon att se så små ut.
Han stod otäckt nära och gav min vän hetsiga knuffar tills de tillslut befann sig på den klargröna gräsplätten. Han sa något oförståeligt och sen small det. Inom loppet av några sekunder så var dem borta...

Den solbruna gångvägen fick en mörkröd fläck, jag såg på honom, såg på hans händer som han tog bort från sitt ansikte, fyllda av rött, en sådan röd färg jag aldrig beskådat förut.
Chocken gjorde mig stum. Bara frågor kom ut ur min mun...
Men inga svar...

//Louise

RSS 2.0